|
Om Döpelsen
Ur An-Siktet 1/2000, av Barbro Vikström
Cap III § II. Alle, fulkomligen til Werlden födde,
och lefwande Barn, skola af theras Föräldrar, åtminstone
in om thet ottonde Dygnet, tiI then helige Döpelsen befordras.
Födelse-, vigsel- och dödböckerna innehåller
primära uppgifter och är därför av den största
vikt för oss släktforskare. Det kan därför
vara intressant och se hur det egentligen är tänkt
att vara enligt 1686 års Kyrkolag. Det är födelse
och dop som vi nu skall titta lite nännare på.
1686 års Kyrkolag föreskriver att alla barn skall
döpas och det skall ske inom åtta dagar efter födelsen.
Dopet "skal altijd och wärdeligen och Gudeligen förrättas
i Kyrkan" och det skall ske på en söndag, helgdag
eller vid en bönestund så att
hela församlingen kan delta. Åtta dagar är ju
en ganska kort tid och hade man långt till kyrkan kanske
man helt enkelt inte kunde ta sig dit inom den föreskrivna
perioden så 1864 förlängdes tiden till sex veckor.
Själva dopakten skall "med Gudz Ord och rent obemängt
Watn förrättas" helst av kyrkoherden, men det
kan också duga med en av församlingens ordinarie
präster. 1864 upphävdes föreskriften att dopet
skulle ske i kyrkan så därefter kunde det ske "i
prästens bostad eller å annat lämpligt ställe".
Vid biskopsvisitationer måste prästen kunna visa
de olika kyrkböckerna bl a då födelseboken som
skall innehålla uppgifter om alla barn, äkta som
oäkta, deras föräldrars och faddrarnas namn,
födelse- och dop datum samt födelseort. Det var lite
si och så med hur man antecknade dödfödda bam,
ibland i födelseboken, ibland i dödboken, ibland inte
alls. Men senare i föreskrifterna 1860 anges att dödfödda
barn skall endast antecknas i födelse- och dopboken där
det i namnkolumnen då skall införas "Ett dödfött
gosse- resp flickebarn".
Faddrar skall man ha eftersom det är en "gammal, god
och Christelig seed" men det duger inte med vem som helst.
Dopvittnena skall vara "af wår Religion, tillaga
ålder komne, och i Catechismi lära wäl kunnige".
Dessutom "skal til Fadder ingalunda biudas" personer
som har några laster eller är brottslingar. Bamets
föräldrar måste lämna namnen på tänkta
dopvittnen till prästen före dopet så bedömning
kunde ske om personerna passade som vittnen, "på
thet icke något owäsende, sedan the komma i Kyrkan,
må förorsakas". Faddrarna, som skulle representera
faderns resp modems sida, var ofta släktingar. Deras uppgift
var att ta hand om barnen ifall något hände med föräldrarna.
Om barnet är mycket svagt eller döende kan nöddop
ske. Då skall en gudfruktig man som kan sin katekes förrätta
dopet, men fInns det ingen karl i närheten är det
"någon af Quinnekönet tillåtit, at döpa
Barnet". När sedan barnet är tillräckligt
starkt skall det föras till kyrkan för att prästen
skall bekräfta dopet.
Alla barn skall döpas. Det gäller alltså även
oäkta barn. I ett sådant fall bör prästen
ta reda på föräldrarnas namn men går det
inte skall han likaväl döpa barnet. Lext menar att
om uppgifter om föräldrarna inte gick att få
fram så fick inga repressalier utövas. Menar han
möjligen vad kyrkan anbelangar? Kyrkolagen säger att
prästen skulle "hoos werdzlig Rätt angifwa, at
ett oächta Barn är födt och döpt wordet,
hwilken åligger, ransakning om Barnets Föräldrar,
på wederbörligt sätt at anställa".
Det tycker jag är vad man kallar repressalier. Hittebarn
skall döpas av den präst som först blir anmodad
till det.
Det ansågs ju vara en stor skam att föda ett utomäktenskapligt
barn och mestadels kom modem i en situation där det var
svårt att försörja sig och barnet. En del kvinnor
blev desperata och lämnade barnet som hittebarn eller i
värsta fall dödade hon sitt barn i sin förtvivlan.
För att komma undan sådana hemskheter så utfärdades
1778 en föreskrift som stadgade att kvinnor fick åka
bort och föda sitt barn och hon behövde inte uppge
sitt namn. Men man undrar ju om den bestämmelsen praktiskt
kom att användas av "vanligt" folk. Hade fattiga
pigor medel till att åka bort och föda?
Om någon landstrykare "som hoos oss Tartare kallas"
skulle smyga sig in i landet och föda ett barn och vill
döpa det så går det bra men föräldrarna
får en förmaning att låta sig undervisas i
den kristliga läran. "Judar, Turckar, Morianer och
Hedningar" som kommer hit skall undervisas om den rätta
läran och "befordras til Doop och Christendom".
Vill de inte det "tå skola the therföre tiltaias".
Källor:
Clemensson, Andersson: Släktforska steg för steg
Kyrkolag 1686 års
Lext, Gösta: Studier i svensk kyrkobokförlng 1600-1946
| 
